Mamma och jag har just gråtit oss igenom en hel film, helt sjukt. Är sådär lagom helt sönder gråten! Såg The last song med Miley Cyrus och man kan ju inte tro att kvinnan är 92a direkt, ae. Man ska inte se filmer som är så sorliga som den här var, man mår bara allmänt dåligt. Men ändå är det dom filmerna som man blir helt fast i och inte kan sluta se. Det är tur att livet inte har så mycket svårigheter, det rullar på och jag lever verkligen. Känns som om det behövs, känns som om det är min tur. Alla borde testa på det.