1-0 Antonia

Pillade mig in på Antonias blogg nyss, genom fejan för er som undrar, himla fiffig grej! i vilket fall hittade jag de här stycket i ett inlägg. skrattade lite för mig själv sådär lagom högt så att ingen skulle höra! nu kanske jag blir en av dom där över 30 men fortfarande under 200 strecket?

Igår gick jag längs med drottninggatan på väg till söder tull. Plötsligt skriker nåra randoms lammkött efter mig. Han som skrek var fet, så jag skrek fläskkött tillbaka. Jävligt omoget gjort av mig. Skulle gått fram och hälsat istället, tagit i hand och bjudit dom på en fika. Det är precis så man visar sig stark, men samtidigt jävligt mysko.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0